Venar

Venar vet att han är satt på jorden för att arbeta med timmer. Han gör det med stor entusiasm och glädje samt på ett sätt som gör att jag blir lite arg på att han inte kan göra något annat med samma glädje....inget!!
Inte ridningen, inte körningen....inget.

A och jag åkte till stallet med lite bättre humör idag eftersom det var sju grader varmare. Nu skulle vi kunna hålla på ett tag iallafall.
A tyckte att selen var jäkligt tung men väldigt lik alla andra selar egentligen. Det är den ju. Allt från en travsele till en arbetssele är ju egentligen likadant uppbyggda. Det tyckte han var intressant.
Venar stod i gången och sov trots arbetssele och A frågade Om han kände någon skillnad på selarna. Det gör han berättade jag men han blir inte entusiastisk förrän han vet att det är det vi ska göra.

Vi gick upp till stockhögen som vi fått lov att låna stockar i just för den här dagen. Vi hade helst haft ett "riktigt" jobb där man får flytta stockar från A till B, men de stockar vi fått lov att ta för det arbetet kräver att vi ska gå genom grannstallets hage, men de var ute i de just nu. Araber generellt blir så hysteriska av sådant så det är inget vi ger oss in på.

Jag visade A lite hur man gör, backar mot med draglinor och svänger i handen, kopplar i och drar loss stocken. De hade ju alla frusit fast i varandra så vi testade först att spänna draget lite och dra till ordentligt men det gick inte. Venar fick slacka på linorna och fick kommando att dra till med lite fart. "Pang", så släppte det! Han är fantastisk på det här! En så liten häst som han är så är han otroligt stark.

Vi drog ett varv runt gården, hämtade ett grimskaft och gick upp igen. Lämnade stocken på marken och tog en ny, tyngre stock. Samma igen, loss på ett ryck. Nu var det A som körde. Med tanke på hur lite han man om hästar så är han himla duktig. Jag höll bara i grimmskaftet ifall att.

Ju längre venar håller på ju mer laddad blir han, han älskar det här! Inte så han är dum men väldigt känslig och väntar på nästa kommando. Så lyhörd att minsta lilla tysta smackning togs på största allvar.
Man behöver inte göra Några stora kommandon här inte. Det som är det vi mest måste träna venar på är att stå stilla och inte vilja hjälpa till så infernaliskt.
"Jag slackar på linorna nu då" eller "visst är det hit vi ska"?

Den sista stocken gav inte efter i första taget. Vi fick ändra både vinkel och be venar ta i ordentligt. A visade honom en ny vinkel och bad honom ta igen. Det lät så roligt för venar höll andan när han tog i. Han stönade till när lokorna och draglinorna spändes. Vila och sedan ett drag till. Pang! Där kom stocken och iväg gick två mycket stolta killar.

De fick mycket beröm båda två.

Odet nu inte hade blåst så in i helvete så hade nog venar och A hållet på i flera timmar. Men med en kille som är överentusiastisk och en som är hästovan så ville jag inte låta dem jobba ensamma. Mina ben var iskalla och då började knät värka. Det värker fortfarande flera timmar efter.
De sju graderna varmare var ju sju grader kallare med blåstens hjälp.

Venar var ju inte trött över huvudtaget medan A var varm och jag kall. Men det här kommer de antagligen jobba vidare med.
Imorgon blir det nog vila för venar.

Jodå, jag och den enda unge hemma som vill göra något (låtsassonen) åkte till stallet för att åka på en tur.
Vi bestämde oss för att ta maratonvagnen, köra 32 + 32 minuter trav med fem minuter skritt i mitten. Det var dags idag att köra den långa rundan. Vi började tappert. Vi insåg ganska tidigt att vi nog inte kommer klara av hela rundan så vi höll oss ganska nära hemma så vi lätt kunde vända hemåt om vi inte klarade längre. Det visade sig vara ganska smart.

Venar fick trava 30 minuter och eftersom vi kom fram till islandsstallet då så var de sista två minutrarna på den första delen lika bra att strunta i. Jag hade frost i ansiktshåren, venar hade frost från mulen, över pannluggen, i ögonfransarna, över halsen, upp över selen, ryggen, korset och svansfjädern. Tömmarna var frostiga också.
Det var som i filmen "the day after tomorrow". Frosten kröp bara närmare och närmare.

Jag frös om fötterna och A frös om händerna. Vi beslöt oss för att det fick vara nog. Inte ens 10 minuter till i trav var något vi tyckte att vi ville genomlida. Vi tog beslutet att ta oss hem. Vi travade lite hemåt så det skulle ta kortare tid.

Ju varmare venar blev desto kallare blev vi. Vi var stela och kalla när vi kören vagnen i stallet. Vi skyndade oss att ta av alla prylar och sätta på täcke. När vi kom hem drack vi varm dryck och satte på en brasa. Fy fan vad bra det känns när man varit ute och haft det jobbigt och kommer hem till mys!!

Sammanlagt var vi ute i en timme och åtta minuter.

Eftersom allt är så himla halt och snöklamparna blir höga som stilettklackar så måste venar gå sakta, sakta och med små steg. Minsta lilla han länger på stegen i skritt ute på vägen så halkar han.

Vi löste det hela med att skritta på vägen, galoppera i "djupsnön" över åkern och sedan skritta ner på vägen igen. Vi praktiserade samma som förra gången 1minut galopp, 5 minuter skritt och det passar perfekt på den lilla rundan. Det blir precis rätt tider.

Fyra rundor blev det. Jag hade laddat hem endomondo så jag kunde få lite koll på alla grejer eftersom man alltid har telefonen med sig. Det enda den inte mäter är puls, men då har jag ju pulsmätaren.

Vi var ute 6.22 km i 54 minuter och en medelhastighet på 6,86 km/h. Med tanke på hur mycket skritt det var (50 minuter) och halt så var det ganska bra.
Det blir nog bättre när klamparna inte uppstår, när det blir lite varmare.

Kanske ska man uppdatera till endomondo PRO för att få höjdgrafer etc.

Venar var inte svettig, bara varm. Men trött i musklerna. Han fick fleecetäcke och mat och var illa nöjd så.

Då har venar vilat i sju dagar och vi satte igång idag med hoppning i ridhuset.

De sju dagarna var nog bra för honom och skönt för mig. Men varför ska vädret bli kallare just när man ska sätta igång igen??
I ridhuset är det iofs inte så himla kallt som ute, men jag kan ju inte vara inne hela tiden.

Idag red iallafall I ridhuset. Vi började med cavaletti, som hon nästan inte alls kunde klara av första gångerna hon red venar. Vad hon har utvecklat sin ridning!! Det har gått framåt ordentligt.
Det blev sedan kombination och liten bana med vanliga rättuppstående. Jag får bära fram allt själv medan I rid fram och hon tar undan allt medan jag leder runt venar och skrittar av honom. Det gör att det är himla jobbigt och inte många hinder och sorter kommer fram.
Men svårigheterna tränar vi på.

Hon har blivit fantastiskt duktig. Venar fattar fortfarande fel galopp ganska ofta och I har svårt att känna odet är rätt. Men, med tanke på att de får det himla jobbigt i svängarna när det blir fel galopp så hoppas jag de löser det hela så småningom.

Med mer erfarenhet och en del "mil" så kommer de bli duktiga.

Jag vet inte om ni hört att om man träffar en Björn i skogen kan man alltid kasta av sig jackan så den koncentrerar sig på det och sedan springa.

Mitt i vilan ville jag att venar skulle ha lite roligt så jag bad dottern ut och rida en bit. Efter ca tio minuter kommer samtalet jag trott skulle kommit för minst fyra ritter sedan; "mamma, hästjäveln är på väg hem". Jo, hon kallade honom för det. Jag frågade om hon gjort illa sig men det hade hon inte. Hon hade både hjälm och säkerhetsväst på sig.

Venar hade dumpat henne på åkerkanten när rådjuret hoppat fram ur skogen mitt framför honom. Likt en jacka åt en björn fick hon ligga där och bli mat till det köttätande rådjuret medan han kastade sig hemåt för att rädda sitt eget skinn.
Jag och carro fick väl vänta i ca 1-2minuter tills han, vacker som sjutton, kom ner för backen i rasande galopp. Araberna i grannstallet fick jucket och stressade som bara den medan venar letade efter en dörr att halka in i. Men han stannade vid första dörren, sprang runt till andra och höll på att skrämma slag på flyer som stod där. Men varken Eks eller Flyer blev särskilt uppstressade.

Jag och Carro gick med venar för att möta dottern som nu var både varm och trött. Araberna hade inte stressat ner än när vi gick förbi. Jag fick leda dottern hem och även om hon inte var sur alls så sa hon hästjäveln eller hästfan hela tiden. Sitt eget namn fick han inte höra. Hon ville först inte rida hem men jag ledde henne hem så det blev lite vila för henne som gått hem över åkern och halvdjup snö.

Sedan skrattade vi hela kvällen åt tanken att han lämnat henne till rovdjuret......rådjuret menar jag. Dagen efter var hon stel i sidan och nacken. Vi vet ju alla hur det är at ramla av. Att det tog sådan här lång tid innan det hände är ett mirakel. Frågan är om hon någonsin kommer att rida mer. Det var ju inte populärt före detta hände ens.

Man funderar på att förbjuda det. Eller det är redan förbjudet att använda spö i framåtdrivande syfte om hästen inte orkar, vilket ju är en självklarhet för många av oss.
Men nu vill man hårddra det till att förbjuda spödrivning i framåtdrivande syfte överrhvudtaget.

För mig låter det sjukt. Om jag inte skulle få bestämma att venar ska gå framåt så skulle han stå helt stilla och inte göra något.
Jag har inte häst för att Åka i snigelfart i skogen, vilket det skulle bli om han fick bestämma, om vi ens kom från stallplan.

Kanske ska vi alla ha fullblod med farten inbyggd? Om vi tänker psykologiskt så är det ingen skillnad på att använda sporrar, skänklar eller spö. Alla är så kallade negativt förstärkningar, oavsett om man väljer att försöka bortse från det.

Man antar att proffs ska kunna använda spö rätt medan amatörer inte ska kunna göra det. Betyder det att straffet är mer rätt om man vet att använda det rätt? Ja, på sätt och vis är det ju det men kan bara proffs sådant? Eller blir du proffs om du kan använda det rätt?

Man säger att man får använda det för att undvika olycka. Om hästen skulle stanna, vara istadig, stegra sig, backa ner i diken och så, då är det ok. Men jag anser att en häst kan vara istadig när den inte vill gå fram också. Det bästa sättet att undvika olycka är att inte rida sin häst.
Också i inlärningssyfte får man givetvis använda spö. Hur tänker man då? Som unghäst får du känna på spöt i framåtdrivande syfte men när du börjar bli gammal och klok (samt vet hur man kommer ifrån arbete) då får man inte använda det. Det finns många hästar, speciellt ponnyer och fjordhästar, som lärt sig sådant.
Visst är det så att förbudet är för att folk inte ska misshandla sina hästar och visst förekommer det. Men att inte få driva sin häst framåt med spö tror jag inte på.

Eller så kommer folk i fortsättningen träna sin häst hemma med spö på ett grymmare sätt så det sitter i ryggmärgen när du kommer ut på tävlingsplatsen.

Alla är givetvis vääääldigt försiktiga i att uttala sig i ämnet trots att spöt är en så viktig del i vårt hästeri. Att kräva att hästen gör saker framåt är tydligen fult men åt sidan är ok eftersom man fortfarande får ha spö för sidodrivande syfte. Jag har så svårt att se skillnaden. Är det något jag missat?

Nu får venar vila i 5-6 dagar. Det kan han behöva.
Jag skriver här om jag hittar på något. Om hans dagar blir det nog inget, han går bara i hagen och vilar upp sig.

Här kommer länken till artikeln som du efterlyste Emily.

Var snäll och håll den som en länk och kopia den inte. Det vore trevligt att kunna hålla den på ett ställe.

http//:blogg.passagen.se/venar/?page=4

Ja, inte blir jag klok på min häst inte......

Skulle intervallträna galopp och venar behöver komma upp i puls 190-200 för att det ska ge något. T skulle han hålla i en minut och sedan skritta i fem minuter och så göra det ett antal gånger.
Eftersom jag vet att han har svårt att komma upp i så hög puls i galoppen ville jag ha lite snö som inte var upptrampad.
Det blev åkern i galopp efter uppvärmningsskritt och trav. Vi tog två varv med en puls på max 120. Och han var helt slut efter det. Jag tog ju ingen tid eftersom han inte ens kom upp i den puls han skulle ha.
Sedan fick jag ju tänka om. Han fick skritta index minuter så tog jag fältet igen men nu tog vi full fart tills det gått en minut vilket var lite väl jobbigt för venar och han saktade av precis före en minut gått.

Trots det var pulsen aldrig över 136.

Samma nästa varv, han saktade av precis före en minut med värsta flåset. Puls 146 som mest.

Jag måste prata med någon som kan det här. Jag vet inte vad jag gör......

Eftersom det här var jobbigt för venar så åkte vi hem efter tredje rundan. Han var flåsig när vi kom till stallet med pulsen hade sjunkit till normalt vilande ansträngningspuls, dvs runt 80.

Igår var det hoppning igen i ridhuset. I red väldigt bra idag igen.

Båda två gjorde mycket bra ifrån sig. Det blev träning på kombination med ca 5,5 meter mellan. I börjar verkligen förstå hur man ska rida i hoppning och då blir det genast en annan kalibr på det hela.
De har mycket träning kvar båda två. De behöver styrkan och erfarenheten och I måste komma ihåg att hon ska driva mer än att tänka.

Men de tog kombinationen som om de aldrig gjort annat. När I lägger manken till så orkar hon driva in venar i handen och han orkar utanverken ta dem över hindrena, snyggt och säkert.
Det blir korta och intensiva träningar eftersom de är ensamma. Det blir inte mycket vila mellan även liv försöker trycka in lite skritt och återhämtning.

Vi var nöjda alla tre med en enda rivning och det var med bakbenen när I glömde driva. Numer håller hon i och släpper inte iallfall och då blir det inga rivningar med frambenen vilket är himla skönt.
De utvecklas varje gång och det är så kul att I börjar hitta knapparna.

Men något år eller två kommer det ta innan de ser riktigt proffsiga ut tror jag.

Trots den djupa snön som äntligen kommit så är venar på väg mot våren.
Hans enorma sälbrallor börjar se slitna ut. De ser inte alls så fluffiga och rena ut längre utan ser skruffsiga, skitiga och nötta ut. De börjar ramla av också.....även om det bara är några hårstrån om dagen så är de på väg av.

Härligt!!!!

Han har varit rakad som förra året dvs från manken till ljumsken. Han har gått utan täcke den här vintern också. Det är faktiskt en mycket bättre klippning än spårklippning eller täckesklippning där spårklippning blir för lite klippt och med täckesklippning måste jag täcka honom. Utan täcke är bäst för alla.

I lördags blev det middag och snack om tävlingssäsongen.

Som vanligt har vi himla trevligt vi fem, ja utan venar men Sabinas sambo istället.

Först ligger dressyrcupen. Den kör vi i msv. Vi är troligen ensamma i klassen men det vet vi inte än. Sedan kan vi inte vara med i den första för då är vi på scandinavium. Det gör att det är ny klass, ensamma eller med stora hästar och vi missar en. Man måste vara med i alla tre för att få vinna och dessutom är de andra delarna nästan lika stora hinder för att vinna i år.
Det är helt enkelt så ibland. Att vinna en gång är stort och man måste förstå att vinna två gånger är nästan omöjligt för mig...... Jag vinner ju sällan, om ens någon gång.

Men det känns himla bra att gå upp en klass i dressyren. Jag känner mig lite vuxen.

Det betyder att vi börjar utomhussäsongen med nat. Lätt klass eftersom det blir gropen i stånga först och där går de ut ganska hårt och det är ju en mycket tung bana. Dessutom vil jag känna mig för i maraton var vi ligger före vi beslutar en höjning där.

Sedan blir det johannesberg i maj och juni och de "tre stora" i juli, Sala, berg och vaggeryd. Mellan dem ligger fjordhäst-SM. Jag åker inte till SM med venar av samma anledning som föregående år. Däremot åker jag ju dit för att titta, om inget oförutsett händer. Juli blir späckat.

I augusti blir det johannesberg och i september kanske Gotland igen.

Jag har fått kritik för att inte tävla med venar på SM, bakifrån så att säga. Jag har fått höra att jag är snorkig, inte kan mäta mig med de andra och tror att det inte betyder något att vara med på SM.
Det är både sanning och lögn.

Att åka med två bilar och två släp för att vara med i ca fyra minuter inne på arenan är himla dyrt. Min starka gren är inte heller precision. Jag kan inte, och vet inte om jag vill/vågar, köra i de hastigheter som krävs för att vinna den grenen. Vi är starka i kombinationen av alla tre grenar.
Jag skulle kunna lägga ut de pengarna om det var en fullständig tävling. Det är inte att jag inte har råd utan vad jag vill prioritera. Att andra gör andra prioriteringar lägger jag inte någon som helst värdering i.

Att sm inte skulle vara värt något är också en sanning med modifikation. Min häst går inte så höga klasser som det är på sm i de andra grenarna, men jag vet inte om jag betraktar ALLA de klasser som bjuds, som SM-nivå. nä, jag kan alltså inte mäta mig med de som deltar i SM, det är helt rätt. Det är alltså inte så att jag tror att jag är bättre än de som deltar.
Jag tycker inte heller nödvändigtvis alla som deltar har på sm att göra. Jag antar att det kan upplevas som snorkigt, såklart. Det betyder inte att jag tycker illa om dem personerna eller hästarna. Gud, det skulle vara snorkigt värre. Nä, alla presterar efter egen förmåga. På annat sätt kan det inte vara.
Någon gång hoppas jag att det anordnas fullständig körtävling även på sm. Då kommer jag nog garanterat vara med. Det blir nog en satsning på NM, men där är konkurrensen enorm!
Det är ju också så att jag aldrig hävdat mig särskilt bra i någon av sm-grenarna. Nja, ett år gick Ginni med syrran och medryttaren medan jag var på något annat och då vann de precisionen och hoppningen men fick inte godkänt på dressyren. Det var allrounden.

Jag vet att jag har hästen för det hela och mer men det är svårt när man inte kan göra annat än köra och inte har kompetensen att ta fram det som finns.

Jag tycker att körtävlingar är det absolut roligaste jag tävlat i. Självklart kommer vi att satsa på de tävlingarna före andra tävlingar.

Vad folk tror eller inte tror är inte så viktigt. Mina närmaste stödmedlemmar är de jag lyssnar på. Sabina, Åsa, karen, ÅÖ, Em, mannen och några till. Love you!!

Inget sällskap idag och jag tyckte dessutom att venar kunde ta det lugnt några dagar. Igår blev det vila eftersom dottern kom hem när det var mörkt.

Idag fick det alltså bli Longering i låg fr.o.m. Och bara lite lite. Vi var väl uppe på volten i ca tio minuter. Det blev skritt och sätta in bakbenen mellan frambenen och sedan samma sak i trav. Det var halt på volten så någon galopp blev det inte.

Lite mjukgörande bara. Knappast ansträngande.

Idag blev det den "långa" turen. Än så länge är den väl inte så lång egentligen men den är jobbig tycker venar.
Det var 31 + 31 minuter med en liten paus mellan.

Venar jobbade på ganska bra men det är tur man har pulsmätare för olika tempon ger olika puls på olika underlag men också olika av helt okända anledningar.
Med det sagt kan man ju säga att exporna var varierande och så även pulsen. Dock relativt stadig. Vi ska ligga på en puls på ca 166 i traven.

Det blev en del galoppintervaller mitt i, vilket det ska vara också.

Venar var ordentligt trött idag när visar klara. Pulsen var ganska hög hela vägen hem vilket inte är riktigt bra men det är lite backigt och så sista biten i skritt. Han fick gå i den takt han ville och det var väääääldigt långsamt. När han stannat inne i stallet gick pulsen ner på ca 2-5 minuter och det är tillräckligt bra.

Hade dottern varit hemma imorgon på dagtid hade hon fått rida ut barbacka och skrittat. Han skulle behöva det. Sabina är sjuk tyvärr. Men jag vill inte lägga på vagn så han måste dra. Får se hurudan gör, vila blir det iallafall.
Venar fick en mycket skön dusch som han njöt mycket av.

Idag kom I till ridhuset och jag åkte från andra hållet, så vi möttes där.

Vi skulle köra studs hade jag bestämt. Förra gången vi gjorde det gick det inte alls bra men I har verkligen visat efter vurpan att hon kan lyssna och utvecklas hela tiden. Visst blir hon, som alla andra tonåringar, lite disträ och glömmer. Men idag fungerade allt och dessutom gjorde det ju det förra gången också. Det börjar se riktigt riktigt bra ut och det får hon höra hela tiden. Hon får höra när det går dåligt också men en tuffare tjej utan att vara kaxig är nog svårt att hitta.

Hon är lite väl mjuk i händerna vilket gör honom lite lång och låg men idag jobbade hon så bra med det att det syntes tydlig skillnad från mellan hindrens och fram till hindret.

Eftersom det var studs idag blev det kort med intensivt. Det är väldigt jobbigt med studs och det tar på musklerna.
Venar gick med sänkt huvud när jag skrittade av medan I plockade bort hindrena. Inte så svettig dock men ordentligt varm.